Skillnaden mellan dillpion och herrgårdspion

Min egna första herrgårdspionblomma

Härom dagen slog två fådda pioner ut för första gången i min trädgård. Det ena var en herrgårdspion som jag fått som liten planta av grannarna Rolf och Britta. Förra året, då jag var på den stora pionträdgården i Julita, lärde jag mig skillnaden mellan herrgårdspion och dillpion.
Det som de allra flesta kallar dillpion är i själva verket herrgårdspion. Dillpionen har ännu "dilligare" blad än herrgårdspionen som har verkligt flikiga blad.
Jag ska lägga ut bilderna jag tog på Julita så ni förstår och själva kan se skillnaden. Men först en bild på min alldeles egen herrgårdspion som gav oss en blomma i år för första gången sedan jag fick den för sådär tre år sedan.

Dillpion med mycket dilliknande blad.

Herrgårdspion

Dubbel glädje

Maglemer-trädet vilade sig i fjol men bommar i överflöd i år.

Under några veckor har fruktträdens blom avlöst varandra. Först ut var grannarnas stora päronträd. Sedan kom körsbärsträden. Och nu blommar våra åtta år gamla äppelträd. Ett Maglemer som jag fick av min mor och ett syskonträd med både Åkerö, Signe Tillisch och Transparente Blanche.
Jag är ju oerhört förtjust i fruktträdblommor och tog därför vägen över Kivik och Österlen hem från Skåne för några veckor sedan då vi varit på bröllop i Lund. Dock hade den sena våren gjort att äppelträden inte hunnit slå ut ännu. Men körsbärsträden blommade i överflöd.
Jag tillhör dem som skulle kunna ha fruktträd bara för blommornas skull. Men tänk - dessa träd ger ju dubbel glädje. På sensommaren och hösten kommer frukterna - päron, klarbär, körsbär, äpplen. Helt underbart. Vårt nyaste äppelträd heter Melon-äpple och är köpt på Julita där man har en äppelgenbank.. Det ska även äppelallergiker (som jag) kunna äta. Det är speciellt utvalt med tanke på att frukten ska gå att lagra länge, länge.

Våga testa lewisior

Lewisia är en blomma som jag första gången såg vid en vägkant i Texas och som jag länge trodde var oerhört svårodlad. Men Lewisia cotyledon är hur enkel som helst att så och sköta - annars skulle den inte växa så bra hos mig.

Lewisiarabatten just nu, lite glesare än i fjol p g a hjortbesöket i april.

Tidigt på våren glädjer den sin ägare med sina karamellfärger och om man har tur blommar den om på hösten. Jag har satt mina i rent gårdsgrus, i en rabatt på södersidan av huset. De lär nämligen inte gilla stillastående fukt, och det får de min själ (som skåningarna skulle säga) inte vid den väggen.
Jag läste om lewisior innan jag hade dem att de borde ha ett plasttak av något slag över sig på vintern. Det lät krångligt och gjorde att jag dröjde flera år med att testa denna blomma. Men något tak har inte mina lewisior och de trivs trots det. Jag tror att jag satte ner dem lite snett för att vattnet skulle rinna ur bladrosetten. Det är allt.
Förra året sådde jag också frön av Lewisia nevadensis. Vi får se om den blommar i år.

Maj månads primadonnor.

Nu lyser det vitt i drömlunden. Enkla och dubbla trillium glänser.

En del blir som man tänkt...

Förra hösten fick jag för mig att plantera 60 så kallade vildtulpaner i en del av gräsmattan som är väldigt gles, för att uttrycka sig milt. När hjortarna var inne i trädgården några nätter i slutet av april åt de upp det mesta som kommit upp. Efter första natten med hjortintrång lade jag ut en vit såduk över en del av vildtulpanerna. Så de blev kvar. Och nu blommar de precis så som jag tänkt mig. Hoppas de trivs och förökar sig på vår sandiga backe. Lite benmjöl ska de få då de blommat över.
Rosrapport: Har börjat klippa ner samtliga klätterrosor i rosengången, det vill säga åtta. På några av dem anar jag lite grönt i botten. Andra ser stendöda ut. Men jag vet av erfarenhet att de kan komma igång mycket sent. Särskilt tråkigt är det att de fantastiska lila Veilchenblau-rosorna totalt frusit ner. Och en New Dawn.
Men - som sagt - jag får glädja mig åt tulpanerna.
Magnoliarapport: En knopp har börjat visa upp lite vitt. Men flertalet kniper alltså igen fortfarande. Det är sent hos oss i år, mer zon 4 än 3.

Skånska inköp

Var nyligen på en minisemester i Skåne. I nordvästra Skåne fick jag äntligen tillfälle att besöka Kullabygdens keramik i Nyhamnsläge strax utanför Höganäs. Köpte deras största kruka (och en vit gratängform). I krukan ska det växa exklusiva svarta petunior i sommar har jag tänkt. Ångrar att jag inte köpte ett antal småkrukor också. Peter  Nilsson gör så enkel och vacker brukskeramik.
I Lund besökte jag Lilla Fiskaregatans trädgårdsbutik - också ett höjdarställe där det svider i plånboken att gå in. Jag köpte deras sista lilla lövräfsa. Tittade på den på mässan i Älvsjö, men köpte den inte då. Den ska jag ha till att räfsa löv ur rosenhäcken. Dessutom blev det en citrongul daglilja och lite fröer.
Sista inköpsstoppet var tänkt att bli Ulriksdals trädgård i Kivik på fagra Österlen. Där hade jag tänkt mig köpa ännu en Acer palmatum, en japansk lönn. Men de öppnade inte förrän elva och vi var där tio. Dessutom blåste det iskallt och regnade. Så vi for norrut och då vi kom till gullvivorna vid Brösarps backar upphörde regnet så att vi kunde beundra Närkes landskapsblomma  (!) i all sin skönhet. Det var min skånska resa 2013.

Underbart är kort - och vitt!

Just nu är det blåsipps- och vitsippstider i sydöstra hörnet av Närke. Ja, inte just i byn, för där har hjortarna ätit upp alla sippor (och alla penséer på kyrkogården också). Men på vägen upp till byn passerar vi ett kalkbälte där det är fullt med sippor så här års. Tyvärr bara några få veckor på hela året. Ack ja, underbart är kort.
Ännu kortare är blomningen hos Sanguinara canadense, blodört, som jag har i mitt lilla woodlandparti, två upphöjda rabatter under en tall. Där trivs den och har finfina grannar - nämligen enkla och dubbla Trillium. Blodörten är en av de vitaste blommor som finns. Som tur är var jag ledig de tre dagar de visade sig i år.
Blodört heter den därför att roten innehåller en blodröd vätska. Det finns de som använder Sanguinaran till att färga garn med.
Men jag bara njuter av de vita, vackra blommorna.
MAGNOLIAKNOPPSTÄVLINGEN ÄR NU AVGJORD. Ingen gissade dock på rätt datum, för knoppen har ännu inte slagit ut och det ser ut att dröja åtminstone tre-fyra dagar innan den gör det. Närmast i gissningarna kom Emilia med 10 maj, och om du mejlar din adress till ingalillbergensten@gmail.com så skickar jag ett tröstpris.

Avenbokshäck, check!

Nu kan jag pricka av avenbokshäck från min "vill-ha-lista". För i går satte jag  tio plantor jag köpt på Blomsterlandet. De står i en halvcirkelrabatt jag grävt upp nära lusthuset. Som en fond för de blå växterna i de blå krukorna.
Det ska bli så kul att se dessa skira häckväxter växa upp till en luftig häck. Om inte hjortarna äter upp dem förstås. Eller haren. Men nu har vi inte haft besök av vare sig hjortar eller hare på några dagar så jag börjar slappna av lite.

Avenbok har ju så vackert vårutspring, som det heter. Och så gillar jag att löven sitter kvar under vintern. Ja, det ska bli jättekul att ha en avenbokshäck, och om den gillar zon 4 (som det står på lappen) kanske jag köper fler. Det verkar nämligen som om rosorna på båda sidor om ingångsportalen dött. Där kunde det passa med höga avenbokar. Många klätterrosor ser f ö oroväckande bruna ut, men jag ger dem en vecka till innan jag dömer ut dem. 

Utskolningstider

Nu är det trängsel i lådorna  jag sådde en liten nypa frön för några månader sedan. Sommarblommorna och brysselkålen behöver mer plats. Så nu står jag varje ledig stund i växthuset och placerat ut små blommor och grönsaker i större krukor. Oftast fyrkantiga av plast. Det får plats fler i varje låda om krukorna är fyrkantiga.

En upphittad hink med hål i botten blev  hem för gula och rosa petunior

Jag har också tagit växthuset i bruk med hjälp av en frostvakt. Den mängd av utskolade plantor som blir  av en enda sålåda (och jag hade många sålådor) får verkligen inte rum på fönsterkarmar eller under lysrören.
De blommor som tagit sig bäst är ett antal ettåringar: lejongap, broksalvia, Salvia patens (den blåaste av blommor), röd salvia som jag fått av min trädgårdsvän Catharina i Pålsboda och fattigmansorkidé som jag också fått av henne. Den sistnämnda är en växt som är helt ny för mig. Den lär trivas både i krukor och rabatter.
Dessutom har jag skolat ut fådda petunior från trädgårdsvännen Izzie och de svarta petunior jag skickade efter från Thompson & Morgan. De sistnämnda blev bara sex plantor, så jag får tänka om angående vad jag ska ha i lådorna på trappen.
Magnoliatävlingen pågår för fullt. De som gissat att knoppen i fråga skulle slå ut 5 maj har dock förlorat. Men en liten förändring syntes i dag då knoppen fällt ut ett blad. Så de som gissat 8 maj kan ha tur. Dock lutar det mer åt 10:e maj.

Andra försöket

I dag köpte jag en ny laddning med penséer. De förra åt en eller flera hjortar upp. Kvar i järngrytan fanns bara ett antal hål där penséerna suttit. Det var så jag upptäckte att hjortarna tagit sig förbi alla våra avspärrningar. Sedan dess har de ätit av så gott som alla våra vårblommor, vilket jag berättat om tidigare på bloggen.
Nu verkar det som om inkräktaren har dragit vidare, men än har jag inte vågat ta bort all säckväv som jag svept in buskar och träd i. Det ser inte klokt ut i vår trädgård. Över rabatterna ligger nu långa sjok av plast. Taklöksrabatten längs söderväggen verkar vara helt uppäten, men kanske finns det något kvar nere i gruset.
I dag har jag planterat ut nya penséer. I morgon bitti får vi se om hjortarna gett sig av. Penséer verkar vara en favoritföda. Kyrkogården i byn har fått många besök trots höga staket. Många ledsna anhöriga har konstaterat att vårblommorna de satt på gravarna är borta. Ack ja. Vi har flera hundra dovhjortar i och kring byn. Naturen är rubbad. Så är det bara.
Återkommer i morgon med en rapport om vad  som hänt i natt i trädgården.